Pung och hud från fjäder och fä blir fint för folket
Isse Israelsson gör lyx av orm, lake och lom
TIDSKRIFT Till Isse Israelsson i Jokkmokk kommer de underligaste försändelser: gåsfötter, ålskinn, överkörda huggormar, en hel storlom! I hennes händer blir skinnen efter garvning förvandlade till vackra bruksföremål.
Pungen, berättar hon i senaste numret av nyligen prisbelönta tidskriften Hemslöjd (5/2014), lämpar sig mycket väl för att sy påsar av, formen gör att påsen inte behöver några sömmar. Genom tiderna har de använts för förvaring av till exempel mjöl och salt.
Just lommens skinn, har jag läst i äldre jaktlitteratur, användes till att sy krutpungar av, då den ansågs särskilt vattentät.
En gång skulle Isse Israelsson få en stor leverans av hjortpungar från ett jaktlag på ett större slott. Men saken hade missförståtts, grabbarna har sparat själva kulorna och hivat skinnen, berättar Israelsson skrockande för tidningen. Men hon höll visst masken, rullade ut genom slottsallén med hela bakluckan till amazonkombin fylld med hjortpungkulor.
Har hon några favoriter då, bland djurskinnen? Jo, laken, säger hon, den är illa sedd. Folk tycker den är ful och äcklig och ger den knappt till hundarna, men för garvning är den perfekt på grund av sin oproportionerligt stora lever.
Just nu håller Isse Israelsson på med ett litet älgöra, som ska få rött kläde, detaljer av vitt renskinn samt infällda bitar av lake, ål, röding och lax.
