Debatt: David, 18: Som flykting vill jag berätta det här för dig

Jag heter David Husseini och är 18 år gammal, jag har bott i Sverige två år och går på Hersby gymnasium på Lidingö.

Mina föräldrar bor i Iran där jag föddes och tillbringa min barndom. För tre år sedan lämnade jag hemmet och sökte trygghet och lugn och ro genom farliga vägar på väg mot Europa.

På denna resa upplevde jag många saker och träffade olika folk med olika egenskaper. Som flykting har jag upplevelser som vill jag dela med er om det samhälle vi bor i.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Även när jag föddes var vi på flykt i Iran från Afghanistan på grund av dålig säkerhet. Därför har jag ingen aning om hur det känns att vara ”hemma”, på en plats där jag känner mig viktig och alla har respekt för mig och där jag trivs. Ett hem där jag kan ta en promenad utan att höra svordomar ropas efter mig, utan att någon tittar konstigt på mig.

Min pappa flyttade till Iran för länge sedan och han letade efter lycka där, i ett land där vi som afghaner fick leva i hemlighet undan polisen och inte kände oss hemma. När man är barn är alla känslor mycket starkare och när stämningen är så dålig runtomkring får man sår som det kommer ta lång tid att läka.

När man kommer till ett nytt samhälle tar det tid att kunna anpassa sig till den nya kulturen. Till exempel hur folk behandlar varandra och hur de klär sig. Jag tycker att Sverige är ett jättegeneröst länd i jämförelse med andra europiska länder. I Sverige bor alla tillsammans oavsett hudfärg och religiösa åsikter, men allt är inte helt okej. Även i Sverige finns små problem som kan förbättras.

När jag kom till Sverige kände jag mig lycklig och tyckte om hur folket behandlar flyktingar och varandra. När det kom många asylsökande 2015 uppfattade jag att människors inställning till flyktingar förändrades. En del hemska saker utfördes av asylsökande och människor blev rädda. Men alla flyktingar är inte lika. 

Olika individer har olika egenskaper, ingen kan påstå att jag är precis som han eller hon. Om någon gjorde någonting dumt är inte alla människor skyldiga för det. Men tyvärr känns det så i dagens samhälle. 

Jag förklarar med ett exempel: En gång sprang jag i skogen och en svensk kvinna var i närheten. När hon såg mig började hon springa bort. Det tvingade mig att tänka på vad orsaken till det var. Det kändes inte bra alls. Jag kan tänka mig att hon hade rätt också, för man hör och ser i tidningar och på tv varje dag att någon flykting har begått ett brott, men det är gärningsmännen som begår sådana – inte vanliga individer som vill leva utan problem.

Jag känner många duktiga flyktingar som pluggar och väntar på Migrationsverkets besked.

Idag bor människorna på olika platser och om vi ser noggrant då fattar vi att de delade sig i olika stadsdelar efter vilken nivå de tillhör. Exempelvis ser vi få flyktingar på Lidingö eller Djursholm, där de rikare bor. Vi ser nästan inga vita i Rinkeby eller Tensta vilket visar att samhället är segregerat. 

Om folk ska leva tillsammans och vara bekväma med varandra så måste vi börja närma oss varandra, annars vi kommer se att gamla svenskar är rädda för nya svenskar och nya svenskar är rädda för gamla svenskar.

Jag hoppas att vi kommer kunna bo i fred och lycka – för nästa generations skull.