Gå direkt till sidans innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

SVT: "Det finns fler än ett sätt att lära"

Therese Bohman kritiserade SVT:s nya serie "Konsthistorier" för dess "dokusåpamanér" och menade att programmet inte vågar lita på tittarens drift att lära sig. Nu får hon svar av Lena Glaser, programdirektör.

Lena Glaser, programdirektör SVT.
Foto: Carl-Johan Söder, SVT

Kunskapshungern är för vacker för att slarvas bort, skriver Therese Bohman. Jag kan inte nog hålla med. Men finns det bara ett sätt att lära? I debatten om SVT:s förmodade förkärlek för ”tingel-tangel” försvinner ofta proportioner och definitioner.

Så låt oss börja med fakta. Under 2016 sände SVT drygt 500 originaltimmar kulturprogram, närmare 1800 timmar faktaprogram och inte mindre än 85 timmar svenskt drama för både barn och vuxna. Vi har vetenskap- och litteraturprogram i timformat varje vecka. "K-special" sänder året runt och bevakar kultur från hela världen. Varje lördag visar vi konserter och teaterföreställningar. I "Kulturstudion" förs kvalificerade samtal som vi hoppas väcker intresse för scenkonst och musik.

Men vi tror lika mycket på bredare anslag för kunskap och fördjupning, som till exempel "Konstnärsdrömmar", "Historieätarna" och "Fråga Lund". Och även "Vänligen Lars Lerin", "Liv och Horace i Europa" och "Bornebusch i tevefabriken". För att inte tala om "På spåret". Snacka om brett paketerad kunskap!

Diskussionen lär fortsätta

Med programmet "Konsthistorier", där vi berättar om sex pionjärer i samtidskonsten, har vi försökt göra folkbildande, fördjupande och aktuell kultur-tv. SVT ska ha program för den initierade men också för den som inte har någon förkunskap. Hos oss ska publiken kunna hitta saker de inte visste att de var intresserade av.

Therese Bohman tänker sig att SVT är oroliga att någon ska ropa ”plugghäst” efter oss (i en sorts skolgårdsliknelse). Vi representerar med glädje plugghästen, men också alla andra karaktärerna på skolgården. Särskilt när det gäller kunskapsutbudet.  Det finns inte bara ett sätt att lära, och inte bara ett sätt att ge kultur och kunskap den förnäma plats den förtjänar. Diskussionen om hur man gör detta på bästa sätt lär fortsätta och vi ser fram emot att i dialog med vår publik fortsätta utveckla hela vårt utbud, i alla genrer och på många olika sätt.

Lena Glaser, programdirektör SVT


SVAR DIREKT

Det sänds hundratals timmar kulturprogram i SVT och det är utmärkt. Jag slår vad om att det sänds betydligt fler timmar sport, utan att det måste läggas dokusåpavinklar på programmen eller tas hänsyn till tittare som inte förstått det där med offsideregeln. Det tycks liksom alltid vara kulturen som måste ha ett extra inbjudande format.

Jag är oerhört medveten om vikten av balans mellan elitism och tillgänglighet, men jag tror att det är ett tankefel att tro att det förra med nödvändighet skrämmer bort och det senare bjuder in tittare. Att visa att kultur är värt att ta på allvar kan tvärtom vara det som lockar: Kultur är något annat än dokusåporna och underhållningsprogrammen, och det är i egenskap av detta andra det får sitt värde.

Och det finns givetvis inte bara ett sätt att lära, men det sätt jag saknar – klassisk bildnings-tv, där någon helt enkelt berättar för tittaren om en person, en tid, en företeelse – verkar av någon anledning vara ett sätt SVT har extra svårt för. 


Therese Bohman

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.