Återigen hade det varit nära. Nästan, närapå, så gott som, inte långt ifrån, snudd på... För att nu rabbla synonymer till det där nästan-ordet.
I stället 2–3 och den femte uddamålsförlusten av sju nollpoängare och ner under nedflyttningsstrecket sedan Kalmar FF tidigare på eftermiddagen hade behövt 27 minuter på sig att avgöra mot Gif Sundsvall.
– Ja, det är för mycket av nästan och nära. Vi behöver poäng och den här matchen liknar många tidigare under våren, där vi uppenbarligen inte är tillräckligt bra för att få med oss poäng, medgav en bekymrad HBK-tränare, Janne Jönsson.
Med fem av sju förluster under avdelningen hedersamma är kvoten med råge redan fylld precis som 2015 och hur det gick den gången vet vi ju alla. Trots att laget den gångenfrån och med omgång tolv med fem poäng i bagaget mot nuvarande sex radade upp fem förlustfria matcher och höll nollan i fyra av dem.
– Samtidigt tycker jag att insatsen i dag där vi skakar om ett väldigt skickligt lag som nu leder serien ska stärka alla. För jag hoppas och tror att killarna inte ska tyngas av att vi nu ramlade under nedflyttningsstrecket eftersom vi är på den halvan av tabellen där vi förväntades vara och nu måste arbeta utifrån det, påpekade Jönsson.
Men vad hjälpte det att HBK hade läst på vårens 0–7-läxa där inläggsspelet till varje pris måste stoppas när man vid två tillfällen glömde bort det och assistkungen Niclas Eliasson med klinisk precision tilläts lyfta in bollarna till 0–1 och 1–2 då Adnan Kojic kom på mellanhand och Nikolai Alho fuskade i hemjobbet? Eller bolltappet på mitten som föregick 1–3?
– Där blir vi oerhört hårt straffade och det har vi inte råd med, konstaterade HBK-tränaren.
Mycket kan och måste också bli bättre offensivt, inte minst vad gäller tempo, kvickhet i aktionerna och beslutsamhet, där HBK visserligen var ytterst nära ett 3–3-mål men där två mål på tre ynka målträffar egentligen är väldigt bra utdelning...
– Fast vi har ju inte stolpe in direkt, suckade lagkaptenen Fredrik Liverstam.
– Men det finns ingen trolldryck att lösa detta utan det enda som vi kan göra är att jobba ännu hårdare. För jag upplever det som att det finns något i laget, att det är något på gång. Vi har ju varit i den här situationen förr så det gäller bara att våga fortsätta att tro på det.
En match återstår innan sommaruppehållet. Då måste HBK agera kraftfullt när ”räddningsplankorna” tycks bli allt färre. I synnerhet som osäkerhet råder kring de två kanske viktigaste pjäserna, Aboubakar Keita och Sead Haksabanovic.
Om det sedan behövs två eller tre nya spelare in beror naturligtvis på dessas två vara eller icke vara i klubben.
– Men vi jobbar parallellt med olika scenarion. Fast jag är hoppfull om att vi ska få behålla Keita säsongen ut, även om vi inte är i mål ännu, sa Jönsson när det nu återigen blir en kamp för allsvensk överlevnad.
För hans kollega, den forne HBK-tränaren Jens Gustafsson är det skilda världar när IFK nu toppar Allsvenskan, något som Jens på typiskt Gustafssonskt vis dock tonade ned:
– Visst är det kul att leda Allsvenskan – efter 30 omgångar...