Fruktbar syntes när Helsingfors mötte Hannover

I internationaliseringens tidevarv bedriver Sibelius-Akademin ett allt tätare samarbete med musikhögskolor världen över och den här veckan har samarbetet varit som intensivast med Musikhögskolan i Hannover. Tillsammans formade man en gemensam symfoniorkester, där man i så gott som varje stämma fann studerande från vardera musikhögskolan. Orkestern uppträder denna vecka i Finland och spelar nästa vecka i Hannover.

Av ett utbildningsprojekt som detta har troligtvis de studerande själva den allra största behållningen, men ingen som kom till konserten i Träskända i fredags behövde känna sig besviken. Tvärtom presterade orkestern på en sanslöst hög nivå, och det var från första tonen till den sista en sann fröjd att höra frukterna av samarbetet. Troligtvis är utgångsnivån i båda lägren hög, men i bästa fall har musikskapandet korsbefruktats av de finaste bitarna av två olika verksamhets- och klangkulturer. Med tanke på det goda resultatet är det troligt att inlärningsprocessen har varit både snabb och inspirerande!

I Magnus Lindbergs orkesterverk EXPO, uruppfört 2009 under Alan Gilberts första konsert som chefdirigent och Lindbergs första konsert som residenstonsättare för New York-filharmonikerna, briljerade ungdomarna med virtuosa insatser i samtliga stämmor och ett genomgående alert grepp. Precis som i orkesterverket Al largo från samma tid söker sig Lindberg i EXPO mot det breda, mot vida öppna landskap med triumferande klanger, men med en detaljrikedom som gör att uttrycket aldrig någonsin känns statiskt eller avstannat.

Den verkliga kraftansträngningen under konserten var Mahlers första symfoni, som verkligen inte fick någon oäven tolkning, vare sig speltekniskt eller vad dirigerandet beträffar. Hannoverprofessorn Eiji Oue, vars karriär fick ett lyft både tack vare Leonard Bernsteins vägledning och Koussevitskypriset 1980, dirigerade hela symfonin utantill och bjöd på en på alla sätt balanserad tolkning med tydliga karaktärer. Andra satsen med sin kraftiga Ländler spelades med stadga och tredje satsen melankoliska kvaliteter kom väl till rätta. Allra kraftigast var den ödesmättade inledningen av finalsatsen, som i ett tidigt skede fick underrubriken Dall' Inferno al Paradiso (Från helvetet till paradiset). I sin första symfoni söker Mahler ännu sin stil, men mot slutet skönjs så många gester bekanta från hans senare produktion att det är svårt att ta miste på tonsättaren, speciellt när det gäller det magiska skimret. Riktigt i slutet var euforin så påtaglig att den nästan förebådade klimaxen i andra symfonin (som för jämförelsens skull kan höras i Helsingfors på onsdag och torsdag). Givetvis kan de studerande ännu växa som musiker och individer, men som kollektiv var orkestern hela tiden på hugget och speciellt kom man att beundra de välartikulerade trumpeterna.

Nästa vecka uppträder den sammanslagna orkestern i Hannover med två konserter och ett skilt program under ledning av Sibeliusakademiprofessorn Atso Almila. Samtidigt, den 20 maj, står Sibelius-Akademin som värd för ansedda Curtis Institute of Musics symfoniorkesters gästspel i Helsingfors. I sommar bildas också en ny sammanslagen orkester med studerande från Sibelius-Akademin och Juilliard School of Music i New York, som uppträder på Musikhuset den 26 augusti.