Helsingfors barockorkester i startgroparna

I sin serie med stjärnsolister har Helsingfors Barockorkester besök av sopranen Sophie Karthäuser som härstammar från byn Bellevaux-Ligneuville nära det lilla tyskspråkiga området i Belgien och hör i detta nu till de mest firade Mozartsopranerna i världen. Hon debuterade på La Monnaie i Bryssel år 2005 i Trollflöjten, inte som Nattens drottning utan som Pamina. Men tidningen Le Monde utnämnde henne till Kvällens drottning.

Hon är som skapt för Mozartroller med sin exakta figurteknik, sin nästan aggressivt engagerade text och stämmans härliga lyster ända upp i höjden. Hon har helt enkelt inga svårigheter och lyckas också sjunga lågt med kraft. Mozart gjorde ofta avsiktligt sina fristående arior svåra för någon speciell virtuos. Med Karthäusers sköna linjer, musikaliska precision och starka inlevelse blev konsertens Mozartarior en upplevelse.

Efter pausen sjöng Karthäuser ytterligare Beethovens Ah perfido skriven för samma sopran (Josepha Duschek) som även Mozart skrivit flera arior för. Här visade hon hur tufft hennes utspel kan vara trots att hon ändå naturligtvis är lyrisk sopran.

Dirigenten René Jacobs är definitivt mest känd för sina fängslande tolkningar av barockmusik och Mozart. Avslutningsnumret, Beethovens första symfoni, var förmodligen hans första utflykt i Beethovenrepertoaren. Visserligen vandrar denna symfoni nog ännu längs Haydns och Mozarts bekanta stigar, men vandraren är en annan. Jacobs tolkning är inte så extrem som han kan vara i Mozart men ändå litet annorlunda. Han skapar härlig balans mellan pondus och lätthet. Andra satsen är snärtigt accentuerad, tredje satsen sprakande och finalen full av spelglädje. Och där finns ju också melodistumpar som senare dyker upp i Fidelio.

Få se om René Jacobs kommer att styra in sin karriär i denna riktning. Med några nya ansikten i leden spelade Helsingfors barockorkester härligt under hans ledning. Och inför turnén ville de också pröva ett extranummer: Nehmt meinen Dank KV 383 skrivet för Mozarts tidiga flamma och blivande svägerska Aloysia Weber.

Kvällen började med en svit ur Joseph Martin Kraus opera Dido och Aeneas, som var avsedd för invigningen av Gustav III:s nya operahus på Gustav Adolfs torg, ett hus som dessvärre revs 110 år senare. Varken sviten eller den överlånga operan med text av Kellgren har tidigare spelats i vårt land. Kanske dirigenten René Jacobs inte heller dirigerat så mycket Kraus, fastän denne "svenske Mozart" på sin tid spelades något oftare på kontinenten än i hans nya hemland. Svitens urval ur operan var melodiskt smekande och rytmiskt levande med roliga ljudhärmande effekter av vind och åska, på slutet.

HeBo ger ännu i maj med sex konserter i Spanien, Tyskland och Belgien. Alla tecken tyder på att repertoaren gör succé under turnén. Och i höst kommer orkestern att fira sitt 20-årsjubileum.