Uppståndelsesymfonin är musik större än livet

Man ville inte tro sina ögon då hela estraden fylldes av en jätteorkester, tre körer och två solister. Uppståndelsesymfonin fick en balanserad och storslagen tolkning av Susanna Mälkki och Helsingfors stadsorkester.

Kan sin Mahler. Susanna Mälkki, dirigerade HSO i en konsert som tog andan av recensenten.
18.05.2017 10:04 UPPDATERAD 19.05.2017 13:05

KLASSISKT

Gustav Mahler: Symfoni nr 2, "Uppståndelsesymfonin"
Helsingfors stadsorkester, dir. Susanna Mälkki, solister Soile Isokoski, Janina Baechle, Musikhusets kör, Kammarkören Audite, Helsingfors kammarkör, instud. Nils Schweckendiek. Musikhuset 17.5.
Som Mahler föreskriver var Stadsorkestern förstärkt med extra musiker delvis utspridda i konsertsalen. Valthornen var till exempel tio till antalet. Musikhusets kör var också förstärkt med Audite och Helsingfors kammarkör. Då apokalypsens trumpeter ljuder i slutet är effekten helt enkelt skakande. Men Mahler berör oss också minst lika mycket med de många stillsamma nyanserna.
Symfonin predikar en bejakande livssyn. "Hör upp att bäva, bered dig för att leva", diktar Mahler själv i sin sammansmältning av det judiska och det kristna. Ändå frigör han sig delvis från religiös konfession och gör symfonin angelägen genom att sudda ut gränserna mellan konst och liv. Sällan talar Mahler så direkt till lyssnaren som just i denna andra symfoni.
Det sägs att Mahlers musik inte är programmatisk, men nog har han försett också denna symfoni med ett – ja till och med flera, visserligen hemlighållna program. Men musiken har inte komponerats till ett på förhand existerande litterärt innehåll, utan tvärtom. Mahler skapade ofta program utgående från musiken.
Man borde alltså lyssna på musiken utan utommusikaliska förklaringar, hur nyfiken man än blir på dem. Men visst är det ju fascinerande att få veta att Hans von Bülow skällde ut första satsen. Mahler började tvivla på sin förmåga och arbetet drog ut på tiden, då några av hans familjemedlemmar avled. Vid Bülows begravning träffades Mahler av blixten, då en kör sjöng om uppståndelsen. Detta blev sedan symfonins sista sats.
Femte symfonin är lång men känns inte utdragen. I första satsen som är full av energi och elegi står vi vid en älskad människas bår. Finns det en tillvaro bortom döden? Andra satsen är en ljuv ländler som handlar om ungdom och förlorad oskuld. Tredje satsen är symfonins scherzo där Mahler lånar en egen Wunderhornmelodi, alltså här en sång utan ord där han verkar tvivla på gud.
I fjärde satsen hörs barnatrons rörande stämma innerligt tolkad av Janina Blaechles underbara alt. Och så smäller det i femte satsen: "... skräckens stora dag har kommit". Men sopranen sjunger: ".. du föddes inte för gäves". Soile Isokoski låter fortfarande lika underbar som alltid. Kören deltar i den majestätiska avslutningen som bringar det glada budet om ett nytt liv.
Mahler vill säga så mycket med denna symfoni och får också mycket sagt. Ytterst välspelande Stadsorkestern övertygade även i de stillsammare satserna med skön klang och exakta detaljer. De samlade körerna var också duktiga. Om salen hade litet mera efterklang tror jag att intrycket hade varit ännu mer överväldigande. Den helt fullsatta salen hyllade musikerna efter förtjänst.
Rättelse 19.5 13.03: I inforutan angavs fel instuderare. För instuderingen svarade Nils Schweckendiek.

ANDRA LÄSER