”Jag kan gå i pension direkt”

SvD Perfect Guide träffade målvaktshjälten Henrik Lundqvist för några veckor sedan för att tala om Manhattanlivet, pensionsplanerna och drömmen om att vinna Stanley Cup.

Trafiken kryper fram på de trånga gatorna i Tribeca, i sydvästra hörnet av Manhattan. Lastbilar stannar till för att lasta av något och de köande bilisterna får vackert vänta. Men Henrik Lundqvist är nöjd. Den halvtimmeslånga bilfärden till Tarrytown norr om Manhattan, där ishockeylaget New York Rangers har sin tränings-anläggning, är hans chans till så kallad egentid.

– Många tycker att det är omöjligt att ha bil på Manhattan men jag kör överallt. Det är i bilen jag har tid att tänka, gå igenom gårdagens match till exempel, utan att en massa folk drar i mig.

Dessutom vet Henrik Lundqvist att han bara behöver ta sig genom några trånga Tribeca-gator, innan han når genomfartsleden West Street och kan trampa på gaspedalen.

– Det gick fortare när jag var yngre, nu kör jag betydligt lugnare. Men jag gillar att veta att det kan gå undan om jag trycker till.

Henrik Lundqvist är en av våra största svenska idrottsmän, och inte minst en av världens bästa ishockeymålvakter. Meriterna talar för sig själva. Dubbla SM-guld med Frölunda, OS-guld med Tre Kronor och 13 säsonger som ohotad förstemålvakt i New York Rangers i världens tuffaste ishockeyliga, NHL.

Sedan 2005 är New York hans hem. Rangers-fansen kallar honom King Henrik eller Hank. Men det kunde sett annorlunda ut. Som ishockeyspelare har du sällan något att säga till om var du ska spela. Du måste ständigt vara beredd att klubben byter dig mot någon annan spelare och att du vackert får packa väskorna och flytta till en annan stad. Henrik var inte den stora talangen som ung. I NHL-draften år 2000, då klubbarna får välja vilka unga spelare de vill kontraktera, gick Henrik Lundqvists namn först i sjunde rundan. Till och med tvillingbrorsan Joel, som i dag spelar i Frölunda, valdes tidigare. Henrik kunde lika gärna ha hamnat i Carolina, Nashville eller Buffalo.

– Ja, då hade livet sett helt annorlunda ut. Jag är tacksam över att det blev New York, det kändes bra redan från början. Egentligen är ju allt bara en ren slump.

Familjen Lundqvist, som också består av hustrun Therese och döttrarna Charlise och Juli, bor i en lägenhet i Tribeca.

– Jag växte upp i Åre och mina döttrar växer upp på Manhattan. Det är enorma kontraster och otroligt skilda världar. Det är en utmaning att ha familj mitt i stan, många av mina lagkamrater flyttar ut till någon förort när de får barn, men vi trivs på Manhattan.

Trots den hetsiga trafiken i New York gillar Henrik Lundqvist att köra bil där. Foto: Oscar Falk/MINK Mgmt

Bilen Henrik Lundqvist valt för att ta sig till träningsanläggningen är nya Porsche Panamera. I garaget står även en Range Rover och en Bentley. Vid sommarhuset på Onsala söder om Göteborg väntar en Porsche 911 Turbo och en Porsche Cayenne.

– Jag gillar att köra men egentligen kan jag väldigt lite om bilar, rent tekniskt. Det är som när jag köper elgitarrer, jag går på komfort, ljud och känsla.

Henrik Lundqvist är en hängiven gitarrsamlare – en Gibson Les Paul Standard från 1958 är själva kronjuvelen. Gitarrerna används främst när han spelar med det egna rockbandet The Noise Upstairs, där Henrik för övrigt delar gitarrsysslorna med John McEnroe.

Efter 12 år i New York har Henrik blivit något av en idrottslegend i staden. Men att spela i New York Rangers har sina baksidor. Fansen räknas till ligans mest krävande och Henrik Lundqvist har ännu inte fått lyfta den så hett eftertraktade Stanley Cup-bucklan. I skrivande stund står det 3-2 i matchserien mot Montreal Canadiens i NHL-slutspelets åttondelsfinaler.

– Det är många lag som aldrig vunnit Stanley Cup, som kanske är den svåraste trofén inom sportvärlden att vinna. Och det är inte bara Rangers som har krävande fans, kolla på Knicks (basket) och Giants (amerikansk fotboll). New York-bor jobbar hårt och vill ha framgång, och de kräver samma sak av sina favoritlag.

Som målvakt är man dessutom extra utsatt. Inte bara för att motståndarna skjuter projektiler i 180 km/h mot en, utan också för att det är lätt att skylla förluster på just målvakten.

– Visst kan man bli hjälte som målvakt också, men det går aldrig att gömma sig. Jag brukar säga att målvaktssysslan är en individuell idrottsgren inom en lagidrott.

Henrik Lundqvist har just fyllt 35. För tre år sedan skrev han på ett kontrakt som gör att han stannar i klubben tills han är 39. Avtalet ger honom, enligt uppgift, 8,5 miljoner dollar per år och gör honom till ligans bäst betalda målvakt.

– Jag kör på så länge det är kul och kroppen håller. Hemma har vi börjat prata om var familjen ska bo när karriären är över. Jag kan gå i pension direkt, men mer troligt är att jag fortsätter att jobba. Jag tror man mår bäst om man har något som driver en. Hela livet har min identitet varit hockeyspelaren, och jag är beredd på att det kan bli mentalt jobbigt när jag inte längre är det.

Jag kör på så länge det är kul och kroppen håller.

Ett steg på vägen mot en meningsfull sysselsättning utanför ishockeyn är välgörenhetsorganisationen Henrik Lundqvist Foundation, som han driver tillsammans med frun Therese. Bland annat har de sponsrat utbyggnaden av Ronald McDonalds Hus i Göteborg.

– Det känns väldigt bra att kunna ge något tillbaka, när man själv har haft sådan tur i livet.

Tillsammans med krögaren Matt Abramcyk äger han också den lilla baren Tinys & the Bar Upstairs i hemstadsdelen Tribeca.

– Det är kul att ha ett ”eget” ställe att slinka förbi ibland.

Henrik Lundqvist är inte bara känd för sin kvicka plockhandske, utan lika mycket för sin stil. Han har fått pris av internationella storheter som Sport Illustrated, Vanity Fair och Forbes som bäst klädda idrottsman.

– Det där är lite lustigt. Mellan 16 och 23 hade jag en hemsk stil. Sedan hittade jag mig själv. Vi har alltid kostym när vi reser med laget, så det blir ofta kostym till vardags också, uppblandat med lite streetwear. Kanske ett par jeans och ett par boots.

Trots att han bär mask på jobbet är Henrik Lundqvist ett välkänt ansikte på gatorna i Tribeca.

– Det varierar hur ofta jag blir igenkänd. New York-borna nickar ofta bara, och turister från andra delar av världen som inte har någon aning om vem jag är. Men svenskarna brukar känna igen mig, och de är många, haha.

Efter att ha bott halva sitt vuxna liv i staden kan Henrik Lundqvist blixtsnabbt se vem som är turist eller inte.

– New York-borna går snabbt och tittar rakt fram –
turisterna promenerar långsamt och tittar uppåt.