Riskkapitalisten som satsar på kvinnor och invandrare

Susanne Najafi har i god tid meddelat att hon blir 15 minuter sen till vårt möte, när hon nu med energiska steg anländer till receptionen på Norrsken House vid Birger Jarlsgatan. De gamla spårvagnshallarna har blivit Stockholms hetaste frilanskontor för den unga och superupptagna techbranschen.

Eller kontor och kontor. Norrsken House är ett ”kreativt kluster för drivna techentreprenörer som vill lösa globala frågor”, som hyresvärden i all anspråkslöshet beskriver det. I moderna utrymmen, ritade av Norrskens Max Larsson von Reybekiel, sitter fokuserade män och några kvinnor vid gemensamma bord och soffgrupper och tittar koncentrerat ner i sina skärmar. Mycket gröna växter. Ett mjukt ljus från fönstren i taket.

– Hej, har du väntat länge? Sorry, jag satt fast i ett möte, säger Susanne Najafi. Hennes ögon glittrar, hon ser lättad och lycklig ut, ungefär som om hon vunnit en tuff förhandling. Vilket är precis vad hon gjort.

Tillsammans med sin affärspartner Sara Wimmercranz har Susanne Najafi startat den uppmärksammade riskkapitalfonden Backing Minds. Syftet är att fokusera på idéer och entreprenörer som investerarna runt Stureplan förbiser. Inte sällan handlar det om kvinnor, invandrare och mindre startups utanför Stockholm.

– Missar vi de här bolagen så utnyttjar vi inte hela Sveriges konkurrenskraft, säger Susanne Najafi. Vi förlorar fantastiska entreprenörer som löser en massa problem i sin närhet.

Missar vi bolagen bortom Stureplan så utnyttjar vi inte hela Sveriges konkurrenskraft

Riskkapitalbranschen i Stockholm tenderar att titta på samma startupföretag, vilket innebär att värderingen blir alldeles för hög. Backing Minds vill leta utanför de traditionella nätverken och hitta guldklimparna.

Hon berättar om Transfer Galaxy, ett bolag som startades av tre somaliska killar i Vivalla i Örebro. De har skapat ett Swish för utlandsbetalningar. Att skicka hem pengar till nära och kära är dyrt och tidskrävande. Samtidigt utgör den här typen av transaktioner det största biståndet i världen.

– Det är en fantastisk tjänst som löser ett väldigt stort problem, säger hon. Killarna hade försökt komma i kontakt med riskkapital och media utan att lyckas. De fanns utanför ekosystemet.

Hur känner du igen en bra affärsidé?

– Vi vill se en tydlig nytta för kunden. Att du gör något som är enklare, billigare och bättre än konkurrenterna. Skalbarheten är också viktig. Bolaget ska kunna växa. De ambitionerna måste finnas.

Backing Minds startade 2015 och ska under tio år investera i en rad bolag. De har tittat på över 500 projekt, och hittills investerat i två. Susanne och Sara sitter inte och väntar på förslag, de är snarare ute i landet och letar.

– Vi analyserar mycket data och söker upp de bästa bolagen själva. Vi älskar att åka till ett lager i Skövde och titta. Vi hittar riktiga pärlor därute. Det var så vi fann Horsemeup, e-butiken för ridsport från Västra Frölunda. Det är Sveriges näst största sport, och kraftigt under- investerad.

Susanne Najafis egen väg till entreprenörskapet är en historia om trotsade traditioner och brutna barriärer. Samt massor av hårt arbete och en gnutta slump. Uppvuxen i Rinkeby i västra Stockholm som dotter till iranska föräldrar fick hon lära sig att jobba flitigt, prestera, tävla och vinna.

– Pappa är ganska tuff. Han har sin stil. ’Du får ingenting gratis. Du kommer aldrig få ett bra jobb om du inte är bra på riktigt’, berättar hon.

– Jag förstod tidigt att jag måste lära känna folk, skapa nätverk. Ville jag ha ett sommarjobb måste lära känna dem som kunde ge mig det. Jag gick ofta fram till människor och sa: ’Hej, jag heter Susanne ...’ Och senare, i gymnasiet, frågade jag folk om de ville bli min mentor.

Jag förstod tidigt att jag måste lära känna folk, skapa nätverk

Föräldrarna jobbade dubbla skift för att försörja de tre barnen. Pappa och mamma hade två mål: att skaffa sig själva en utbildning – och att barnen skulle gå i bästa möjliga skolor. Pengar saknades ofta, studieflit fanns i övermått. Föräldrarna blev läkare och tandläkare. I Susannes fall ledde det till att hon gick på såväl Franska skolan som Handelshögskolan. Återigen spelade slumpen en roll.

– Jag hade ingen aning om vad Handels var för något. Ingen i min bekantskapskrets heller. En kompis mamma tipsade om att jag borde söka. Så då gjorde jag det.

Efter examen från Handels landade Susanne Najafi ett jobb som marknadsansvarig på Procter & Gamble, men det var under ett halvårs praktik hos kosmetikaföretaget Oriflame under Handelstiden som drömmen att bli entreprenör väcktes.

På Oriflame fick hon i uppgift att starta företagets verksamhet i Iran. Hon skaffade en lägenhet i Teheran och fick en att-göra-lista i handen. Sedan var det bara att bocka av punkterna: skaffa kontor, fixa produktkataloger, hitta medarbetare ... och plötsligt hade hon skapat ett företag. Susanne Najafi älskade det. Hon slogs av kontrasterna i samhället. Å ena sidan den uppenbara bristen på jämställdhet, å andra sidan alla starka kvinnor. Utbildning hade hög status, det finns fler högutbildade kvinnor än män i Iran.

– Jag träffade fantastiska businesskvinnor. Det händer mycket i Iran nu. Spännande techbolag bildas, ungdomarna följer Youtube som vi gör.

År 2009 drabbades hon av en svår olycka. Under en skidsemester i Åre föll hon olyckligt och bröt nacken. Susanne Najafi var nära att bli förlamad. I sjuksängen kom drömmarna om att starta eget tillbaka. Hon sa upp sig från Procter & Gamble till föräldrarnas förtvivlan. Sålde lägenheten och använde pengarna till att dra igång Unity Beauty Group, e-handel inom skönhet. Hon startade också Clearlii, försäljning av kontaktlinser via apotek och nätet, och två mindre apotek. Allt gick inte enkelt. Efter några tuffa år förvärvade Unity Beauty Group företaget Eleven.se och blev en av Nordens största återförsäljare av kosmetika. År 2015 sålde hon sin andel och startade Backing Minds.

När Susanne Najafi pratar avlöser ämnen varandra. Hon berättar om kärleken till kampsport och poker, betydelsen av nätverk, värdet av att skapa kontaktytor mellan invandrare och infödda svenskar.

Hela tiden återkommer viljan att utmana. Att sätta allt på spel.

– Jag har alltid triggats av att göra det som känns svårt eller omöjligt. Jag kan nästan bli lite besatt, säger Susanne Najafi.

Var kommer det ifrån?
– Kanske av känslan att jag inte har något att förlora. I värsta fall får man bygga upp allt igen. Man har mat för dagen, man lever, man får ta ett extrajobb, säger hon och ler.